Det kan inte alltid gå bra..

Igår blev det en rätt lång stalldag, då vi städade på klubbens anläggning. Det blev en del bärande och fixande, sadan korvpaus och "möte". ;) Trevligt, trevligt. 

Efter det var det lite oklart om det skulle bli någon tävling eller inte. Men vi var tre stycken som ville vara med, så det blev till slut. Planen var att hoppa 80 cm, bedömningen var A:0 vilket innebär en fas/ tidshoppning. 

Vi kom dock inte till start eftersom vi gick omkull på framridningen. Jag tror det som hände var att hon var lite småtrött och lite i obalans i kombination med att sanden var rätt lös (nyharvad bana). Hon snubblade i galoppen och hamnade lite över mitt ben. Dock klarade vi oss båda oskadda, hon fick lite skrapsår och jag blåmärken/ ömma muskler. 

Alla undrade såklart om jag var okej, men så fort jag kommit upp och konstaterat att jag var det så var jag bara orolig för hästen.. typiskt hästtjejer, haha! Efter en stund satte jag upp och kände igenom hur hon kändes, dock strikt på tygeln den här gången.. Kändes som vanligt, men var inte så sugen på att hoppa efter det, kändes dessutom onödigt ifall hon hade sträckt sig eller dylikt som jag inte märkte. 

Är faktiskt överraskad att jag tog det så bra ändå, det som vore typiskt mig vore att bryta ihop totalt. Antar att jag inte hann fatta riktigt vad som hände. Såg nog värre ut än det kändes med. Det som kan ha hänt är att tilliten till hästen fått sig en törn. Fattar inte att hon ska vara så snubblig..! 

Nåja, ska väl vara glad att jag inte hamnade i nån chock eller bröt benet (eller att hästen gjorde det). Men usch för att sånt här händer! Det är en farlig sport vi utövar. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0