Jag tänkte på det idag, hur stor skillnad det är på hur jag är och känner mig i stallet jämfört med till exempel i skolan. I skolan är jag, hmm vad ska man säga. Lite nobody. Håller mig för mig själv, gör det jag ska. Ingen man lägger märket till speciellt. 

I stallet är det annorlunda. I princip alla vet vem jag är (okej, alla vet vem alla är, litet stall ;)), och man är alltid välkommen. Ibland känns det som om personer tror att jag kan mer än jag egentligen kan. Eller så är jag duktigare än jag tror. Hmm, svårt att veta.

Det får mig i alla fall att växa oerhört som person. Vuxna som möter mig med respekt och intresse för min ridning. Mammor som tycker att jag och vi andra tjejer i stallet är bra förebilder för deras barn. Att tränare tror på mig och Aloha, okända personer som kommer fram och säger att hon är fin. Och ibland även de som följt mig och Aloha sen starten, ser mig rida och säger: Oj, vad ni har gjort framsteg! Det om något får hjärtat att svälla. 

Stallet och ridningen får mig att må väldigt bra helt enkelt. Jag vet ärligt talat inte vem jag skulle vara utan det. Tack mamma för att du fick mig att börja och för att jag fått härliga hästår. Och tack H för stort tålamod med mina sammanbrott, hopplösa sits och bristande självförtroende. ;)


A long time ago.. lillkillen ^^