Ödmjukhet
En sak som jag uppskattar och tycker är proffsigt, är ödmjukhet. Då menar jag inte att man inte får tycka att man har presterat bra eller är duktig, för det ska man. Självklart. Utan att inse att man aldrig är fullärd och kunna ta lärdom av sina misstag.
Alla har alltid något att träna på, något att förbättra. Det är samma för alla, bara att det är olika saker för olika personer. Och det finns alltid olika sorters hästar som man kan lära sig rida. Pigga, motvilliga, starka eller osäkra. Och för att inte tala om all övrig kunskap som finns att ta in. Om allt möjlilgt i hästvärlden. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag egentligen kan. Det är rätt fashinerande.
Sedan så tycker jag att man ska respektera varandra, oavsett nivå. Vara lika trevlig mot den som inte kom över startlinjen, som mot den som vann. Är inte den hiarkin vanlig på ridskolor? Äldra tjejer "bestämmer" över yngre, och de med egen häst har högsta status. Personligen skulle jag aldrig spela överlägsen mot ridskoleryttarna där jag rider. Varför skulle jag? Och på ridbanan gäller högerregeln, inte "dyrast häst först" regeln...
Ödmjukhet för mig är också att aldrig skylla på hästen. Skulle inte tro att hästen dummar sig med flit, eller anstränger sig för att vara så seg som möjligt. Jag erkänner, ibland blir man frustrerad för att inget fungerar, och låter det gå ut över hästen. Tyvärr. Egentligen är det ju en själv som man är arg på. Hästen och ryttaren är ett team, där ryttaren har ansvaret. Det är aldrig hästens fel.
Så det jag vill säga är, självinsikt, respekt och ödmjukhet. Jag tror det är en viktig del för att kunna komma längre.
Alla har alltid något att träna på, något att förbättra. Det är samma för alla, bara att det är olika saker för olika personer. Och det finns alltid olika sorters hästar som man kan lära sig rida. Pigga, motvilliga, starka eller osäkra. Och för att inte tala om all övrig kunskap som finns att ta in. Om allt möjlilgt i hästvärlden. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag egentligen kan. Det är rätt fashinerande.
Sedan så tycker jag att man ska respektera varandra, oavsett nivå. Vara lika trevlig mot den som inte kom över startlinjen, som mot den som vann. Är inte den hiarkin vanlig på ridskolor? Äldra tjejer "bestämmer" över yngre, och de med egen häst har högsta status. Personligen skulle jag aldrig spela överlägsen mot ridskoleryttarna där jag rider. Varför skulle jag? Och på ridbanan gäller högerregeln, inte "dyrast häst först" regeln...
Ödmjukhet för mig är också att aldrig skylla på hästen. Skulle inte tro att hästen dummar sig med flit, eller anstränger sig för att vara så seg som möjligt. Jag erkänner, ibland blir man frustrerad för att inget fungerar, och låter det gå ut över hästen. Tyvärr. Egentligen är det ju en själv som man är arg på. Hästen och ryttaren är ett team, där ryttaren har ansvaret. Det är aldrig hästens fel.
Så det jag vill säga är, självinsikt, respekt och ödmjukhet. Jag tror det är en viktig del för att kunna komma längre.
Kommentarer
Trackback
